Jag tänkte bara avisera er om mina nya hemreseplaner - nämligen att jag kommer hem på torsdag i nästa vecka, den 4:e juni. Då kommer jag ha spenderat närmre fyra och en halv månad på Kuba. Jag hade förstås kunnat vänta tills den 19:e då det egentligen var tänkt men som sagt, jag blev otålig. Det är varmt. Jag är förmodligen fattig (kommer inte åt min internetbank då de bestämde sig för att byta system mitt i min resa). Första anhalt efter att jag landar i stockholm blir förmodligen att sova en natt och vila min stackars rumpa, därefter att ta mig till Skåne. Sen får jag resa land och rika runt för att träffa er alla igen.
Så vi ses snart.
Friday, May 29, 2009
Thursday, May 28, 2009
Luftfuktighet
Det är regnperiod på Kuba och jag skriver dessa rader med papper och penna i ljuset av en mulen och ilsken himmel. Batteriet på datorn är uttömt och det är strömavbrott sen flera timmar.
Min Cohiba-cigarr känns förvånansvärt mild och smaken blandar sig väl med en ångande kopp snabbkaffe.
Det är riktigt kyligt i luften och regnet formligen vräker ner, åskan är öronbedövande och frekvent.
Vattnet som rinner ned för gatan utanför får hela gatan att se ut som en såndär horisontal rulltrappa som de har på flygplatser. Förmodligen en association kommen av min stundande avresa.
Jag stirrar tålmodigt på rullbandsgatan i hopp om ni vet den där känslan man får på tåget att perrongen plötsligt börjar glida ifrån ens stillasittande tåg? Men ingenting händer.
"Luften blir friskar när åskan går" sjönger Kjell Höglund i "Genesarets sjö".
Det slår mig att jag sitter och författar ett av denna bloggs sista inlägg; inom kort får jag meddela mig med mobiltelefon som vanligt folk.
Vemodet drunknar i ett hav av otålighet.
Min Cohiba-cigarr känns förvånansvärt mild och smaken blandar sig väl med en ångande kopp snabbkaffe.
Det är riktigt kyligt i luften och regnet formligen vräker ner, åskan är öronbedövande och frekvent.
Vattnet som rinner ned för gatan utanför får hela gatan att se ut som en såndär horisontal rulltrappa som de har på flygplatser. Förmodligen en association kommen av min stundande avresa.
Jag stirrar tålmodigt på rullbandsgatan i hopp om ni vet den där känslan man får på tåget att perrongen plötsligt börjar glida ifrån ens stillasittande tåg? Men ingenting händer.
"Luften blir friskar när åskan går" sjönger Kjell Höglund i "Genesarets sjö".
Det slår mig att jag sitter och författar ett av denna bloggs sista inlägg; inom kort får jag meddela mig med mobiltelefon som vanligt folk.
Vemodet drunknar i ett hav av otålighet.
Sunday, May 24, 2009
Ett par Ola-relaterade bilder
Första helgen Ola var här åkte vi på en tvådagarssemester österöver genom fyra kubanska städer med olika sevärdheter. Det var mitt i en fruktansvärd värmebölja vi var nog rätt nöjda allihopa med att slippa åka hem och säga till våra nära och kära att vi inte sett något annat än Havanna så det var bara att bita ihop och svettas. Första anhalt var Santa Clara och Che-monumentet.
Vi vallades därefter vidare av vår guide till Trinidad där jag fångade de bilder jag underlåtit att ta förra gången jag var där och resultatet ser ni nedan. En av ryggtavlorna tillhör Ola.
Någonstans i närheten av Cienfuegos stannade vi och kollade in ett gammalt sockerplantage.
Cienfuegos är en mycket vacker stad som grundades av fransmännen för länge sen och innehåller byggnad med tillhörande budskap: "Dina exempel lever, dina idéer består".
Vi avslutar bildserien med Ola då han, för bara några dagar sen, fotograferade ett gammalt fort i utkanten av centrala Havanna.
En redogörelse för månadens händelser, i flera delar
Jag vinkade precis av mina käre bror Ola då han tog en taxi till flygplatsen efter en tre veckors lång vistelse här. Mitt rum är nu åter prydligt iordningställt och jag ser förnöjsamt fram emot att på egen hand ta avsked av Kuba de kommande veckorna, knyta lösa trådar och förmodligen skapa en lös tråd eller två av bara farten.
Min flygresa till Mexiko är bokad till den 20:e men alla flyg till och från Mexiko är inställda pga 'pandemin' så jag står obeslutsamt och väntar på att det ska lösa sig. I annat fall ser jag er förr än jag vågat hoppas.
Först ska jag visa lite bilder från första maj, om ni minns lovade jag det i mitt förra inlägg. Det var dessvärre omöjligt att beskriva omfattningen av demonstrationen i bild, jag skulle inte förvånas ifall ansamlingen av folk kunde ses från rymden med blotta ögat men i brist på en sådan utkikspunkt får ni hålla er till godo med ett axplock av vad min kamera och jag såg.
Min flygresa till Mexiko är bokad till den 20:e men alla flyg till och från Mexiko är inställda pga 'pandemin' så jag står obeslutsamt och väntar på att det ska lösa sig. I annat fall ser jag er förr än jag vågat hoppas.
Först ska jag visa lite bilder från första maj, om ni minns lovade jag det i mitt förra inlägg. Det var dessvärre omöjligt att beskriva omfattningen av demonstrationen i bild, jag skulle inte förvånas ifall ansamlingen av folk kunde ses från rymden med blotta ögat men i brist på en sådan utkikspunkt får ni hålla er till godo med ett axplock av vad min kamera och jag såg.
Monday, May 4, 2009
Dags för dagens gästinlägg
"Kuba har överraskat mig. Den bild jag hade skapat mig av Kuba, från reseguider och berättelser från tidigare besökare visade sig inte alls stämma överens med verkligheten. Ett fenomen som inte är allt så ovanligt gällande de flesta ställen man besöker. Något som däremot är mer ovanligt är den familjära känslan jag kände när jag anlände.
Det är svårt att sätta fingret på exakt vad som gör att detta land känns så bekant. Inte är det språket, hade jag inte haft min tolk/bror hade jag spenderat min semester på flygplatsen i Havanna, utan en aning om hur jag skulle klara mig därifrån.
Inte heller är det folket. Avsaknaden av fisbleka svenskar, glada danskar och hetsiga norrmän är lika påtaglig som avsaknaden av kalles kaviar, knäckebröd och ost.
Och vädret då? Låt oss bara säga som så, min bleka svenska kropp är inte byggd heta dagar, kvava nätter och hastiga monsun regn. Jag glömde smeta in mitt ansikte med mitt bisarrt starka solskydd första dagen här, och trots att vi höll oss till skuggorna och spenderade max 10 minuter i solen, så fick jag mer färg i ansiktet av det än vad jag har fått av ett års sol i Sverige.
Vad är de då som gör Kuba så bekant, vad är det för någonting som gjorde att jag kände mig som hemma från dag ett i Havanna? Kan det rent av vara så att Havanna är paradiset man så ofta drömmer om men aldrig hittar? Eller är det rent av så att livet man lever här nere, långt bort från idol, jobb, telefoner, datorer och tom tid, gör att energidepåerna man har tömt de senare åren äntligen får en välbehövlig refill?
Vad det än är som gör så att man känner sig som hemma, fast utvilade som aldrig förr, så fungerar det bra. Och trots att jag vet om att jag så småningom måste packa ihop mitt pick-o-pack och bege mig hemåt till idol, jobb, telefoner, datorer och en fungerande klocka så vet jag att jag kommer skynda långsamt. För om det är något jag har lärt mig härifrån så kvittar det i hur god tid du står och väntar på bussen, det kommer inte gå snabbare för det och den kommer aldrig i tid, fast det är väl för att den kör utan tidtabell eller nått...
Ha d bra, jag saknar er alla!"
Hälsningar,
Johans bror
Thursday, April 30, 2009
Castroskådning
Dagen före första maj skriver jag en rad här om morgondagens förmodade aktiviteter. Varför dagen före istället för dagen efter? Jo, dels för att ni ska få en liten cliffhanger och tappa lite sömn i natt. Dessutom för att, som ni ser i statistiken på bloggens högra sida, det har varit en slö månad. Jag ska helt enkelt bättre på statistiken lite (bloggarens motsvarighet till "kreativ bokföring").
Rykten säger att vid den årliga samligen på det jättelika "Plaza de la Revolución" (revolutionstorget, där Fidel brukade hålla sina stora tal) kommer kanske Raúl Castro dyka upp imorgon. Jag närvarar med min slitna 300mm zoomlins (av märket Sigma, plast plus tvivelaktig optik) och tåladmod, som vilken fågel- eller tågskådare som helst. Räkna med en mängd plåttriga bilder på hurrande folkmassor.
Det slår mig just nu att det är Valborgsmässoafton, herre gud. Här ska firas (beställer in ett glas av huset rödtjut). Rödvin och internet, det här kan vara den bästa valborg någonsin. Min längtan efter internet har blivit en närmre fysisk företeelse, man kan säga att jag har fantomsmärtor i internet. Tänk er det, ni. Fast ni har väl annat att tänka på där på era roliga fester.
Annars läser jag en del, vill hjärtligt rekommendera Charles Bukowski som roas (inspireras) av misogyna alkoholister. I filmväg var Maria Larssons eviga ögonblick riktigt bra.
Jäkla ac-blås här i hotellbaren, jag lägger laptopen på knäna för att värma dem lite.
Imorgon kommer vara första Första Maj som jag gör annat än dricker vatten och försöker komma ihåg föregående dag. Det är tänkvärt. Imorgon vid den här tiden kanske jag sitter djupt i en diskussion om arbetaren som social klass i den global liberalfascistisk koorperokratin med en Castro-patriark? Hur vore inte det?
Ja, skål till er säger jag på bilden. Akta er för globala pandemier och glöm inte att även om man lever i rädsla måste man leva.
Vintern rasa ut.
Sunday, April 26, 2009
Vykort från Trinidad
Här är jag igen, i text- och fotoformat, på bilden tillsammans med Mitra och Torbjörn någon dag innan vi åker till Trinidad. Staden, som finns på UNESCO:s världskulturarvslista, tog jag inte en enda bild på. Det slår mig nu i efterhand som lite dumt. Problemet var, kära läsare, värmen. Det gick liksom inte att gå på stan i middagsvärmen, det var på tok för varmt, stranden förföll allt för lockande så jag snorklade i korallrev istället vilket är än mer färgglatt än koloniala pastellhus, minsann. Fiskarna var jättesöta och jag ville bara klappa dem men det går inte de är hemskt snabba och de är väl inga hundar heller? Eller katter. De tyckte om mig fast hade svårt att visa det.
På kvällarna mellan strandbesöken satt vi i ett tvårumsvärdhus i en fiskarby utanför Trinidad och åt god mat, havsdelikatesser som fiskats upp under dagen. Det blev en drink eller två, favoriten var frapperad daquirí (precis som mojito fast utan grönsaker och mixad med is alltså frapperad om man är fransos). Efter maten lät vi väl smaka kombinationen espresso + brandy + cigarr vilket jag vågar lova är svårslaget.
Torbjörn tog en bild just som jag visar med vilken attityd man rimligtvis bör röka en cigarr.
Dags för lite drakaction igen. Mitra står för fotandet här. Hon fångar zen-känslan som föregår en flygning mycket väl. Fast nog hade jag sett mer zen ut ifall jag inte hade sett så extremt turistig ut. Nåväl.
En dag var vi på utflykt i bergen utanför Trinidad. Det var en längre promenad först ner för bergen sen upp igen. Om ni tittar nogrannt på bilden så ser ni rökplymer från bergen. Tydligen hände det varje år, av någon anledning, att bergen började brinna. Apocalypse light.
Här tar jag en bild från det vattenfall som var promenadens mål. Tyvärr alltid orättvisande att se foton i bloggstorlek – i själva verket var det en ganska mäktig upplevelse. Kallt i vattnet men en svensk badar i allt (som Jane Fonda skriver i sin självbiografi apropå sitt möte med Greta Garbo). Vägen upp var lite segare men man visste att en god middag väntade där hemma sen, jag åt bläckfisk. Den var god. Sen åkte vi hem.
Nu är jag i Havanna igen, försöker ta igen i skolan och ta igen missade programmeringstimmar innan min käre storebror Ola kommer hit (på lördag, dvs om mindre än en vecka). Vi ska leka och ha roligt, jag har planerat som första aktivitet att dricka brandy, kaffe och röka lyxiga cigarrer som jag köpte för att ha när han kommer. En hel låda mustiga Romeo y Juliete, varje enskild cigarr intrullade i ceder, för smakens skull.
Men nu är det läggdags. Jag återkommer med fler bilder från Trinidad i takt med att jag hinner bearbeta dem. Kram på er allihopa.
Monday, April 13, 2009
Tillbaks efter avbrott (precis innan stundande avbrott)
Hej vänner!
Jag har varit borta från bloggandet ett bra tag och för det skäms jag. Till viss del har jag giltig ursäkt, jag skulle kunna skylla på Torbjörn och Mitra, det är en ständigt frestelse att göra dem sällskap i turistandet. Vi låg häromdagen vid en hotellpool hela dagen i gassande sol med kall öl, glass och cigarrer. Ibland kombinerar vi cigarrer med en god måltid istället. En tredje återkommande variant har varit brandy, kaffe och cigarr. Det är anmärkningsvärt vad man kan åstadkomma med lite kreativitet i ett land som varken har ost eller rödvin (medelklassens mardröm).
Dessutom har jag börjat lägga grunden för vad som är menat bli en kandidatuppsats i den gångna veckan. Efter många timmars arbete har jag, i samråd med Torbjörn, början skönja en ingång, en början, skuggan av en uppsats. Lite ointressant att skriva om här, bara.
Jag har varit borta från bloggandet ett bra tag och för det skäms jag. Till viss del har jag giltig ursäkt, jag skulle kunna skylla på Torbjörn och Mitra, det är en ständigt frestelse att göra dem sällskap i turistandet. Vi låg häromdagen vid en hotellpool hela dagen i gassande sol med kall öl, glass och cigarrer. Ibland kombinerar vi cigarrer med en god måltid istället. En tredje återkommande variant har varit brandy, kaffe och cigarr. Det är anmärkningsvärt vad man kan åstadkomma med lite kreativitet i ett land som varken har ost eller rödvin (medelklassens mardröm).
Dessutom har jag börjat lägga grunden för vad som är menat bli en kandidatuppsats i den gångna veckan. Efter många timmars arbete har jag, i samråd med Torbjörn, början skönja en ingång, en början, skuggan av en uppsats. Lite ointressant att skriva om här, bara.
Men nu ska jag vila. Tänkte skolka från skolan hela nästa vecka och åka sex timmar österöver till Trinidad, en välbevarad kolonialstad på karibiska kusten. Sightseeing står på dagordningen, kanske lite vandring i bergen och troligen ett eller ett par strandbesök. Låter behagligt, inte sant? Jag räknar med många bra foton som ni får ta del av. Här kommer annars lite från den senaste tiden. De tre första är tagna av Torbjörn.
vid poolen, efter en stor mumsig glass (som ni ser på min belåtna min?)
någon jag skulle komma att ångra när de väl fick för sig att väcka mig.
min första engelskföreläsning.
ok, lite försiktigt photoshoppad men jag lovar att det såg coolt ut i verkligheten också. "En ängel föds" kallar jag den. hehe.
Thursday, April 2, 2009
Några bilder
Det har varit lite dåligt med foton på senaste tiden. Här kommer mina senaste alster.
Lägenheten blir besprutad med myggmedel för att förebygga denguefeber. De kom dagen innan också, och när röken i mitt rum hade lagt sig en timme senare var min mobiltelefon borta, så de var inte lika välkomna denna gång. Men man vill inte ha denguefeber heller. Han som snodde den har det fantastiska jobbet att gå runt och andas gift hela dagen, så min hämnd ter sig förr eller senare. "Hej, du har kommit till min asdyra stulna nokia. Jag kan tyvärr inte svara just nu, jag har halscancer".
Under tiden sitter jag vid trädgården på framsidan av huset där det finns en massa smaskiga blommor, väntandes på kolibrin som kommer förbi en gång om dagen för att smaska lite nektar. 600 hjärtslag i minuten och världens minsta tunga gör det till den coolaste fågeln någonsin. Ingen bild hade varit bättre men helvete va snabb den är. Jag ska ha skärpa, rätt zoom, bländare, isovärde; den behöver vara still i mer än milisekunder för att det ska funka. Få in upp för höga förväntningar, men lyckas jag blir ni först med scoopet. Under tiden får ni fler ödlor. En grön:
Och en brun. De är visst kameleonter, och inte på något slags metaforiskt sätt, som arbetarkillen som hänger på Valand, utan som ödlor som byter färg. Personlighet har de, helt klart.
Wednesday, March 25, 2009
Besök
I söndags hämtade jag Torbjörn (min far) och Mitra(hans fru) på flygplatsen i Havanna. Jag tog dem till den lägenhet de ska bo i och har hjälpt dem att komma in i det kubanska samhället nu i ett par dar. Svårare än det kan verka när man ingen spanska kan så jag översätter skyltar, dialoger och överenskommelser med bravur, om jag får säga det själv. Spanskan, som jag lagt så mycket tid på under många år fungerar plötsligt som ett verktyg för annat än att kontrollera mitt kontrollbehov.
Jag högg i måndags min första föreläsning i engelska, tre timmar på temat "Commerical Surrogacy". Det gick bra och var roligt, kändes som att jag gjorde nytta. Jag vet inte mycket om pedagogik men det kändes bra ändå.
Min email har brakat sönder är jag rädd, så ni som saknar email från mig vet att jag har en ursäkt som dessvärre kommer vara giltig någon vecka till.
Torbjörn och Mitra var vänliga nog att ta med sig en del grejer, bl.a fick jag en skiva med musik och talböcker som min gode vän Jonas skickade (lyssnar just nu igenom Outliers, av Malcom Gladwell - ruskigt bra grejer) plus att de tog med en massa bra film, jag ser mest fram emot Synecdoche, New York.
Utöver det är väldigt lite nytt. Jag träffade amerikanen som äger sidan nobloqueo.com så den får jag rekommedera. Livet går sin gilla gång. Det blir varmare och varmare. Träd blomstrar och i vinden virvlar små vita blomster, närmre snö än så kommer jag inte här.
Nu ska och fassan ut och gå, förmodligen så småningom med stan som mål, kanske hitta något gott att äta.
Ni får förresten ursäkta att jag är dålig med att svara på era kommentarer, det är verkligen bara pga tekniska begränsningar.
Jag högg i måndags min första föreläsning i engelska, tre timmar på temat "Commerical Surrogacy". Det gick bra och var roligt, kändes som att jag gjorde nytta. Jag vet inte mycket om pedagogik men det kändes bra ändå.
Min email har brakat sönder är jag rädd, så ni som saknar email från mig vet att jag har en ursäkt som dessvärre kommer vara giltig någon vecka till.
Torbjörn och Mitra var vänliga nog att ta med sig en del grejer, bl.a fick jag en skiva med musik och talböcker som min gode vän Jonas skickade (lyssnar just nu igenom Outliers, av Malcom Gladwell - ruskigt bra grejer) plus att de tog med en massa bra film, jag ser mest fram emot Synecdoche, New York.
Utöver det är väldigt lite nytt. Jag träffade amerikanen som äger sidan nobloqueo.com så den får jag rekommedera. Livet går sin gilla gång. Det blir varmare och varmare. Träd blomstrar och i vinden virvlar små vita blomster, närmre snö än så kommer jag inte här.
Nu ska och fassan ut och gå, förmodligen så småningom med stan som mål, kanske hitta något gott att äta.
Ni får förresten ursäkta att jag är dålig med att svara på era kommentarer, det är verkligen bara pga tekniska begränsningar.
Monday, March 16, 2009
Snart halvvägs
Måndag igen, dags för ett bloginlägg. På torsdag har jag varit här i två månader, vilket innebär att vi närmar oss halvtid. Första gången räknade jag fel och fick det till tre månader, tyckte det gått snabbt. Två bara, alltså. Hm. Då känns det inte snabbt längre men inte långsamt heller. Tyvärr säger det inget mer än att mitt mentala tidsur är väloljat (alternativt att jag varken har tråkigt eller roligt, svårt att säga vilket).
I skrivandets stund sitter jag på hotellbaren och avnjuter lite lyxinternet för lyxpriser igen, samma ställe som då jag skrev mitt första blogginlägg. Jag ser samma palm genom fönstret men idag är det vindstilla och den svajar inte. Omkring mig sitter utbytbara tjocka turister tillsammans i tystnad och pillar med sina digitalkameror. Diagonalt åt vänster, fem meter bort, sitter en trendig spanjor (?) och knappar på sin laptop. Senaste glasögonmodet, Polo-tröja och alkoholfritt arbetsam. Jag kan bara anta att han skriver en rivaliserande Kuba-blogg. Har han inget bättre att göra än att belamra internet med sin pinsamma kulturobjektivism, dryga iaktagelsehumor och 'underfundiga' kulturjämförelser? Narcissist.
Narcissism på stranden
Såhär, va, det här tänker jag ofta på. Enligt min erfarenhet har få länder utanför skandinavien någon smak. Idén är att det finns, hos alla samhällen, en kommunikation riktad mot individen från dess fysiska kontext (stat, landsting, kommun, förbund- och näringsliv m.m.) som alltid ter sig i en blandning av skrift och bild (reklam, valaffischer, internetsidor osv.) och grafikerna som producerar denna är en produkt av sitt samhälle och sin tids estetiska tänkande. Spanien var en fruktansvärd plats i det avseendet, Mexiko likaså. Affischreklamen var som att få en syl i ögat, radio var långa naglar mot svarta tavlan men den mest hänsynslöst fördummande smörjan reserverades till tv - under och mellan programmen.
Ni förstår kontrasten jag talar om ifall ni drar er till minnes tv-reklamen för Kinderägg för 5-10 år sen, figurerandes små artificiella blonda nazi-barn och allt snack om den optimala kombinationen av "chocklad, hemlighet och leksak" eller vafan eländet nu handlade om. Ingen svensk reklam då eller senare visade samma totala oförståelse för estetik och jag märker hur viktigt det är för mig eftersom irritationen gentemot denna reklam fortfarande sitter kvar. Tänk då att bo i Spanien eller Mexiko (eller Tyskland?) hela livet - hur ärrad är man efter en uppväxt där samhällets språk, kommunikationen jag nämnde ovan, talar till mig som om vore jag ett korkat barn?
Så hur förstår vi språket från det kubanska samhället? Som ni kanske redan gissat hamnar inte Kuba i samma kategori som de kapitalistiska länderna. Från vad jag har sett på tv är majoriteten av reklamen samhällsorienterad (var försiktig i trafiken, glöm inte att borsta tänderna osv.) och estetiken är inte supervacker men det är enkla snuttar, snabbt avklarade, och de är få. Vi får iofs mycket affischer som påminner oss om att revolutionen fortfarande lever och att vi måste kämpa mot inre och yttre fiender men det är affischer som lämnar en del av ansvaret för samhället i våra händer, som optimistiskt utgår ifrån att vi kan bidra med något.
På så sätt går inte ens samhällspråket att sätta in i en sådan jämförelse som jag utgick ifrån att göra, Sverige och Kuba emellan. Sveriges skiljer sig från Spanien/Mexiko genom att den är snyggare men Kuba skiljer sig från att den, i den mån den finns, inte bygger på estetik och är ful men stör i en mycket liten utsträckning eftersom den finns i en mycket liten utsträckning. Sveriges är genomgående snyggare och därför drägligare än Spanien/Mexikos men likförbannat förmodat fördummande/skadlig. Vi visade ändå kinderäggreklamen på svensk tv.
Missta inte detta för ett svar på "Sverige eller Kuba, vilket är bäst?"-frågan men väl ett inlägg.
Eller möjligen ett uttryck för hej-hå-titta-på-mig-narcissism. Menmen. Tre månader bloggande kvar så, kära läsare, ha tålamod.
I skrivandets stund sitter jag på hotellbaren och avnjuter lite lyxinternet för lyxpriser igen, samma ställe som då jag skrev mitt första blogginlägg. Jag ser samma palm genom fönstret men idag är det vindstilla och den svajar inte. Omkring mig sitter utbytbara tjocka turister tillsammans i tystnad och pillar med sina digitalkameror. Diagonalt åt vänster, fem meter bort, sitter en trendig spanjor (?) och knappar på sin laptop. Senaste glasögonmodet, Polo-tröja och alkoholfritt arbetsam. Jag kan bara anta att han skriver en rivaliserande Kuba-blogg. Har han inget bättre att göra än att belamra internet med sin pinsamma kulturobjektivism, dryga iaktagelsehumor och 'underfundiga' kulturjämförelser? Narcissist.
Narcissism på stranden
Såhär, va, det här tänker jag ofta på. Enligt min erfarenhet har få länder utanför skandinavien någon smak. Idén är att det finns, hos alla samhällen, en kommunikation riktad mot individen från dess fysiska kontext (stat, landsting, kommun, förbund- och näringsliv m.m.) som alltid ter sig i en blandning av skrift och bild (reklam, valaffischer, internetsidor osv.) och grafikerna som producerar denna är en produkt av sitt samhälle och sin tids estetiska tänkande. Spanien var en fruktansvärd plats i det avseendet, Mexiko likaså. Affischreklamen var som att få en syl i ögat, radio var långa naglar mot svarta tavlan men den mest hänsynslöst fördummande smörjan reserverades till tv - under och mellan programmen.
Ni förstår kontrasten jag talar om ifall ni drar er till minnes tv-reklamen för Kinderägg för 5-10 år sen, figurerandes små artificiella blonda nazi-barn och allt snack om den optimala kombinationen av "chocklad, hemlighet och leksak" eller vafan eländet nu handlade om. Ingen svensk reklam då eller senare visade samma totala oförståelse för estetik och jag märker hur viktigt det är för mig eftersom irritationen gentemot denna reklam fortfarande sitter kvar. Tänk då att bo i Spanien eller Mexiko (eller Tyskland?) hela livet - hur ärrad är man efter en uppväxt där samhällets språk, kommunikationen jag nämnde ovan, talar till mig som om vore jag ett korkat barn?
Så hur förstår vi språket från det kubanska samhället? Som ni kanske redan gissat hamnar inte Kuba i samma kategori som de kapitalistiska länderna. Från vad jag har sett på tv är majoriteten av reklamen samhällsorienterad (var försiktig i trafiken, glöm inte att borsta tänderna osv.) och estetiken är inte supervacker men det är enkla snuttar, snabbt avklarade, och de är få. Vi får iofs mycket affischer som påminner oss om att revolutionen fortfarande lever och att vi måste kämpa mot inre och yttre fiender men det är affischer som lämnar en del av ansvaret för samhället i våra händer, som optimistiskt utgår ifrån att vi kan bidra med något.
På så sätt går inte ens samhällspråket att sätta in i en sådan jämförelse som jag utgick ifrån att göra, Sverige och Kuba emellan. Sveriges skiljer sig från Spanien/Mexiko genom att den är snyggare men Kuba skiljer sig från att den, i den mån den finns, inte bygger på estetik och är ful men stör i en mycket liten utsträckning eftersom den finns i en mycket liten utsträckning. Sveriges är genomgående snyggare och därför drägligare än Spanien/Mexikos men likförbannat förmodat fördummande/skadlig. Vi visade ändå kinderäggreklamen på svensk tv.
Missta inte detta för ett svar på "Sverige eller Kuba, vilket är bäst?"-frågan men väl ett inlägg.
Eller möjligen ett uttryck för hej-hå-titta-på-mig-narcissism. Menmen. Tre månader bloggande kvar så, kära läsare, ha tålamod.
Monday, March 9, 2009
Ett dagboksinlägg
Jag har fått kritik från olika håll att bloggen är fin och så, men att den faktiskt innehåller rätt lite text (ni vet vilka ni är ;) ). Som att för varje inlägg som skriver är det två som inte skrivs. Jag vill instämma på kritiken. Det har varit mycket som jag velat skriva här som jag ännu inte haft dit för så som en publik att-göra-lista kommer de här:
- Livet utan kapitalism.
- Revolutionen på Kuba idag.
- Vad gör jag på dagarna, egentligen?
- ...
Hm, det slår mig att listan nog blir ganska lång och att samtliga poster har att göra med bloggens egentliga funktion, nämligen att jag ska slippa skriva vykort till er alla.
Ett steg i rätt riktning vore att berätta hur jag spenderade en godtycklig dag på senaste tiden. Lite trist period att välja eftersom jag varit sjuk men det kan inte hjälpas (tro bara inte att varje dag är lika långsam och isolerad). Jag skriver i dagboksprosa för skojs skull (och för att kunna utelämna repetitiva pronomen).
Fredag den 6:e mars:
Vaknar och mår urk. Tänker att det kanske har med utgången i tisdags att göra men så bakis kan väl ingen bli? Vill inte släpa mig ur sängen men mina datorproblem ger mig oanade krafter (tangentbord funkar inte, måste fixas annars är det kris). Iväg till skolan, alltså.
Avproppar öronpropparna, duschar, applicerar rikligt med deo (det är en varm dag igen) och stapplar ner för trappan, urk-måendes. Som brukligt säger jag hej till mina hyresvärdar, Miryiam och Jorge, innan jag drar; de frestar mig med en kopp extrasockrat kaffe och jag tackar nej. Jag säger inget om mitt illamående, tänker att det nog går över snart ändå.
Solen sticker i ögonen, famlar efter solglasögonen - jävlar, sticker hem och hämtar dem. Väntar vid bussen läsandes, jag är mot slutet av 'The Crying of Lot 49' av Thomas Pynchon och är lika förvirrad som sist jag läste den. Jag försöker läsa obesvärat men vet att bussresan kommer bli pest och elände - alltid knökfull, alltid ryckig, högljudd och för lång men den monetära kostnaden (40 kubanska cent, ca 2 öre) får kompensera den själsliga.
Promenaden från hållplatsen till skolan tar sju minuter och jag håller mig till skuggan så långt det är möjligt. Väl framme klättrar jag de två trapporna till engelskainstutionens lärarrum, ser att datorn är upptagen, slår mig ner och läser. Svettiga kanadensare tittar in och frågar lärarna efter engelsklektioner att voluntära i. Boken tar slut samtidigt som datorn blir ledig, jag reser mig för att gå dit och huvudet snurrar, inte roligt-snurr som på alkohol utan segt, snett, ryckigt, jag höjer en näsborre och himlar med ögonen, mest för mig själv. Det hjälper.
Då till den smärtsamma uppgiften att söka information på internet från Kuba. Det går tokigt, hårslitande långsamt. Kollar min mail, åtta nya (vissa av er är flitiga i sitt mailande). Har redan bestämt mig för att jag inte kommer prestera ett blogginlägg med min dödliga sjukdom och svarar bara kort på några mail (ni andra får vänta till måndag, helgen är ofrivilligt internetfri).
På väg till bussen förbannar jag mig själv att jag läste slut på boken, nu måste jag vänta på 8:an, den klassiska spökbussen ('spök-' för att den antagligen inte finns, väldigt får har sett den), i sällskap av endast mitt illamående och min självömkan. Efter en dryg halvtimme ger jag upp, trycker mig in i en överfull buss som tar mig halvvägs och lyckas efter lite om och men ta mig hem.
Hon är närmre fyra när jag slår på AC:n i mitt rum. Som internet beskrev tar jag en postit-lapp, viker den några gånger och lägger den under datorns batteri. Denna besynnerliga rit blåser liv i mitt tangentbord som trilskats så i ett par dar.
Jag reflekterar i min lättnad över framgångens pris. Vad som hemma i Sverige hade tagit mig 10-20 minuter tog här fyra timmar och det är inget överdrivet undantag, ingen ren fabrikation från en liberal tidskrift om det kubanska systemets underlägsenhet jämnt det kapitalistiska; inte heller är det en kontrast som är unik för Sverige/Kuba-jämförelsen. Jag funderar hela tiden, barn av min kultur som jag ändå är, över hur jag kan effektivisera min tid här. Ifall jag skaffar en mobil och sms:ar någon där hemma, kan de då skicka tillbaka informationen? Överväger kostnaden för sms:en tidsvinsten? Insikten når mig, trots mitt delirium. Det är inte i vilken situation jag lever som bestämmer hur jag hanterar den utan hur jag hanterar den som bestämmer i vilket situation jag lever. Klassisk zenbuddhism, egentligen. Du orsakar din nutid, din samtid, den har ingen makt över dig om du inte låter den.
Menmen, jag är ju ingen buddist så köper inte det. Buddism är mer en livsåskådning än en filosofi så att tänka sig in i Buddism är som att tänka sig in i bibeln; visst behöver vi känna oss fram under de omständigheterna? Dessutom behöver livsåskådningar människoanalyser som Eva till sin Adam. Min hamnar nog en bra bit ifrån buddismens.
Så vad återstår, i förståelsen för min situation här? Blir jag ännu en utlänning som kommer hit, tycker folk är lite efterblivna och åker hem till min förtryckande trygghet? Troligen finns en gråzon. Jag vill göra det glasklart: jag tycker inte kubaner är efterblivna. Jag kan dock inte redogöra med enkelstaviga ord för vad kubaner är och vad Kuba är ännu - det återstår tre månader i Havanna.
Till middag jag steker jag ihop ris, kinesiska bönor och lite kött, pytsar i Torbjörns chili (som tar slut oroväckande snabbt), daskar på kinesisk soja, försöker att inte tänka på hur jääävla gott det vore med sushi i goda vänners lag (du vet vem du är), äter i njutning, kollar film (The Station Agent, great stuff). Läser lite. Sover. Drömmer mer än vad jag hade gjort i Sverige. Kanske för att jag inte sover lika tungt - jag har de skrikande barnen som grannar. Kanske för att jag har mer att bearbeta. Men det är om er där hemma jag drömmer, ingen här figurerar. Det kan vara en fungerande metafor för min vistelse, att den inte handlar om Havanna eller Kuba utan om Sverige och Göteborg.
Ni är, hursomhelst, med mig.
Kramar,
Johan
- Livet utan kapitalism.
- Revolutionen på Kuba idag.
- Vad gör jag på dagarna, egentligen?
- ...
Hm, det slår mig att listan nog blir ganska lång och att samtliga poster har att göra med bloggens egentliga funktion, nämligen att jag ska slippa skriva vykort till er alla.
Ett steg i rätt riktning vore att berätta hur jag spenderade en godtycklig dag på senaste tiden. Lite trist period att välja eftersom jag varit sjuk men det kan inte hjälpas (tro bara inte att varje dag är lika långsam och isolerad). Jag skriver i dagboksprosa för skojs skull (och för att kunna utelämna repetitiva pronomen).
Fredag den 6:e mars:
Vaknar och mår urk. Tänker att det kanske har med utgången i tisdags att göra men så bakis kan väl ingen bli? Vill inte släpa mig ur sängen men mina datorproblem ger mig oanade krafter (tangentbord funkar inte, måste fixas annars är det kris). Iväg till skolan, alltså.
Avproppar öronpropparna, duschar, applicerar rikligt med deo (det är en varm dag igen) och stapplar ner för trappan, urk-måendes. Som brukligt säger jag hej till mina hyresvärdar, Miryiam och Jorge, innan jag drar; de frestar mig med en kopp extrasockrat kaffe och jag tackar nej. Jag säger inget om mitt illamående, tänker att det nog går över snart ändå.
Solen sticker i ögonen, famlar efter solglasögonen - jävlar, sticker hem och hämtar dem. Väntar vid bussen läsandes, jag är mot slutet av 'The Crying of Lot 49' av Thomas Pynchon och är lika förvirrad som sist jag läste den. Jag försöker läsa obesvärat men vet att bussresan kommer bli pest och elände - alltid knökfull, alltid ryckig, högljudd och för lång men den monetära kostnaden (40 kubanska cent, ca 2 öre) får kompensera den själsliga.
Promenaden från hållplatsen till skolan tar sju minuter och jag håller mig till skuggan så långt det är möjligt. Väl framme klättrar jag de två trapporna till engelskainstutionens lärarrum, ser att datorn är upptagen, slår mig ner och läser. Svettiga kanadensare tittar in och frågar lärarna efter engelsklektioner att voluntära i. Boken tar slut samtidigt som datorn blir ledig, jag reser mig för att gå dit och huvudet snurrar, inte roligt-snurr som på alkohol utan segt, snett, ryckigt, jag höjer en näsborre och himlar med ögonen, mest för mig själv. Det hjälper.
Då till den smärtsamma uppgiften att söka information på internet från Kuba. Det går tokigt, hårslitande långsamt. Kollar min mail, åtta nya (vissa av er är flitiga i sitt mailande). Har redan bestämt mig för att jag inte kommer prestera ett blogginlägg med min dödliga sjukdom och svarar bara kort på några mail (ni andra får vänta till måndag, helgen är ofrivilligt internetfri).
På väg till bussen förbannar jag mig själv att jag läste slut på boken, nu måste jag vänta på 8:an, den klassiska spökbussen ('spök-' för att den antagligen inte finns, väldigt får har sett den), i sällskap av endast mitt illamående och min självömkan. Efter en dryg halvtimme ger jag upp, trycker mig in i en överfull buss som tar mig halvvägs och lyckas efter lite om och men ta mig hem.
Hon är närmre fyra när jag slår på AC:n i mitt rum. Som internet beskrev tar jag en postit-lapp, viker den några gånger och lägger den under datorns batteri. Denna besynnerliga rit blåser liv i mitt tangentbord som trilskats så i ett par dar.
Jag reflekterar i min lättnad över framgångens pris. Vad som hemma i Sverige hade tagit mig 10-20 minuter tog här fyra timmar och det är inget överdrivet undantag, ingen ren fabrikation från en liberal tidskrift om det kubanska systemets underlägsenhet jämnt det kapitalistiska; inte heller är det en kontrast som är unik för Sverige/Kuba-jämförelsen. Jag funderar hela tiden, barn av min kultur som jag ändå är, över hur jag kan effektivisera min tid här. Ifall jag skaffar en mobil och sms:ar någon där hemma, kan de då skicka tillbaka informationen? Överväger kostnaden för sms:en tidsvinsten? Insikten når mig, trots mitt delirium. Det är inte i vilken situation jag lever som bestämmer hur jag hanterar den utan hur jag hanterar den som bestämmer i vilket situation jag lever. Klassisk zenbuddhism, egentligen. Du orsakar din nutid, din samtid, den har ingen makt över dig om du inte låter den.
Menmen, jag är ju ingen buddist så köper inte det. Buddism är mer en livsåskådning än en filosofi så att tänka sig in i Buddism är som att tänka sig in i bibeln; visst behöver vi känna oss fram under de omständigheterna? Dessutom behöver livsåskådningar människoanalyser som Eva till sin Adam. Min hamnar nog en bra bit ifrån buddismens.
Så vad återstår, i förståelsen för min situation här? Blir jag ännu en utlänning som kommer hit, tycker folk är lite efterblivna och åker hem till min förtryckande trygghet? Troligen finns en gråzon. Jag vill göra det glasklart: jag tycker inte kubaner är efterblivna. Jag kan dock inte redogöra med enkelstaviga ord för vad kubaner är och vad Kuba är ännu - det återstår tre månader i Havanna.
Till middag jag steker jag ihop ris, kinesiska bönor och lite kött, pytsar i Torbjörns chili (som tar slut oroväckande snabbt), daskar på kinesisk soja, försöker att inte tänka på hur jääävla gott det vore med sushi i goda vänners lag (du vet vem du är), äter i njutning, kollar film (The Station Agent, great stuff). Läser lite. Sover. Drömmer mer än vad jag hade gjort i Sverige. Kanske för att jag inte sover lika tungt - jag har de skrikande barnen som grannar. Kanske för att jag har mer att bearbeta. Men det är om er där hemma jag drömmer, ingen här figurerar. Det kan vara en fungerande metafor för min vistelse, att den inte handlar om Havanna eller Kuba utan om Sverige och Göteborg.
Ni är, hursomhelst, med mig.
Kramar,
Johan
Monday, March 2, 2009
Havanna at night
Mot havet till, i närheten av Havana Vieja, väntandes på bussen, tog jag dess bilder.
En sekunds slutartid, det röda uttragna strecket är baklyktan på en bil.
På bergsryggen ser vi en jesusstaty och det som lyser några centimeter till höger är ett judiskt tempel. Båda religioner är tungt influerade av afrikanska naturreligioner från slavarna som togs hit. Dock inte av ursprugsbefolkningen - den är i princip helt utdöd... Trist läge. Vijetteringen är naturlig och jag lät den vara för att den är cool.
En sekunds slutartid, det röda uttragna strecket är baklyktan på en bil.
På bergsryggen ser vi en jesusstaty och det som lyser några centimeter till höger är ett judiskt tempel. Båda religioner är tungt influerade av afrikanska naturreligioner från slavarna som togs hit. Dock inte av ursprugsbefolkningen - den är i princip helt utdöd... Trist läge. Vijetteringen är naturlig och jag lät den vara för att den är cool.
Skolan
Skolan har äntligen börjat. Vi hade vår första spansklektion i tisdags, jag och mina brittiska klasskamrater. De har precis kommit över från Sheffield och Nottingham, ungefär 10-15 stycken. Vi satt häromkvällen på jazzklubben (bra musik, feta solon), drack mojitos och diskuterade:
1. Rangordningen av Oasis-album (är Masterplan bättre eller sämre än Be Here Now?)
2. Vilka är de bästa tyska filmerna på senare tid? (Das leben der anderes, Der Untergang, Sofie Scholl).
3. Vad är det som gör Louis Theroux till en så extremt rulande person och vilket är det bästa avsnittet? (hans intervjuteknik och humor - se "Survivalists"-avsnittet först, finns på youtube.)
4. Brittisk, fransk och kubansk politik (de gillar inte Gordon Brown, någon gillar Sarkozy, ingen är lika vänster som jag).
Imorgon börjar översättningskursen (spanska-engelska) som jag ska läsa. Så ska jag ge lite engelsklektioner också, det börjar nog snart, ska se ifall jag kan piska på deras uttal lite. Min långa semester är således över. Jag har hädanefter aldrig rätt att klaga på att jag ingen vila får, någonsin mer.
1. Rangordningen av Oasis-album (är Masterplan bättre eller sämre än Be Here Now?)
2. Vilka är de bästa tyska filmerna på senare tid? (Das leben der anderes, Der Untergang, Sofie Scholl).
3. Vad är det som gör Louis Theroux till en så extremt rulande person och vilket är det bästa avsnittet? (hans intervjuteknik och humor - se "Survivalists"-avsnittet först, finns på youtube.)
4. Brittisk, fransk och kubansk politik (de gillar inte Gordon Brown, någon gillar Sarkozy, ingen är lika vänster som jag).
Imorgon börjar översättningskursen (spanska-engelska) som jag ska läsa. Så ska jag ge lite engelsklektioner också, det börjar nog snart, ska se ifall jag kan piska på deras uttal lite. Min långa semester är således över. Jag har hädanefter aldrig rätt att klaga på att jag ingen vila får, någonsin mer.
Sista semestern del två
Andra dagen åkte vi istället norröver, till det ikoniska Varadero, Kubas ultimata turistparadis. Stranden var vit, himmeln blå och havet turkost, precis som man föreställer sig.
Inte helt oväntat kom draken fram (träningsvärken satt i tre dagar). Den flögs av en trött och solbränd svensk med fluffigt maghår, ett par kubaner och en sloven. Vinden var för det mesta ganska slö men stadig.
En pedagogisk förklaring av styrning:
Jag har lärt honom allt han kan.
Inte helt oväntat kom draken fram (träningsvärken satt i tre dagar). Den flögs av en trött och solbränd svensk med fluffigt maghår, ett par kubaner och en sloven. Vinden var för det mesta ganska slö men stadig.
En pedagogisk förklaring av styrning:
Jag har lärt honom allt han kan.
Sista semestern
Jag har varit på semester öster om Havanna, en liten road trip med hyrd bil, en nylackerad Lada, röd som blodstänkta rosor (jag åkte med Åsa, prefekten på min instution, hennes kubanske man Pedro och hans syster med man).
Först några obligatoriska road trip-bilder:
En nedlagd sockerfabrik:
Första dagen åkte vi till södra stranden, Playa Larga (rätt nära den välkända grisbukten, faktiskt, vi passerade oräkneliga monument till de stupade på vägen). Stranden var riktigt vacker och vågorna var höga.
Först några obligatoriska road trip-bilder:
En nedlagd sockerfabrik:
Första dagen åkte vi till södra stranden, Playa Larga (rätt nära den välkända grisbukten, faktiskt, vi passerade oräkneliga monument till de stupade på vägen). Stranden var riktigt vacker och vågorna var höga.
Saturday, February 14, 2009
Mitt rum
Nedan, en bild på min dusch. Jag tänker att den kanske avslöjar något om livet på Kuba. Jag har hört från andra håll att man ofta får nöja sig med en hink och skopa här men jag har det lite lyxigare (för mina 4500 kr i månaden förväntar jag mig underverk). På ovansidan finns ett reglage. Mina alternativ är varmt, ljummet eller kallt, dvs egentligen ljummet, rätt jävla kallt eller helt sanslöst kallt. Samma reglage, som ni ser från bilden, reglerar hur mycket ström som går in i munstycket. Ett tips är att inte slå reglaget till 'varmt' och närma sig med fingrarna, det sticks som inihelvete, som att hånga med ett niovoltsbatteri med fingrarna.
Det går inte ta en seriös bild av ett kök (detta är mitt) så jag låtsas att min kamera är 100 år gammal. höjdpunkten är gasplattorna och bananflugorna (de syns inte i bild men tro mig, de ligger och lurar).
Wednesday, February 11, 2009
Fjärde veckan
Efter en kortare period av kyla har värmen återvänt. Kyla, tänker ni, vad vet kubaner om kyla? Tro mig, när du helt struntar i ett isolera hus så vet du allt möjligt om kyla. Jag satt med halsduk och tre lager tröjor medan jag jobbade på gammalt skolarbete.
Värmen, Hettan, den är av ett särskilt slag. Solen är så brutal att det känns som att huden kokar vid kontakt, det är en väldigt fysisk upplevelse. Inte blir jag solbränd heller för jag vågar inte sola (det är förstås ingen solarkultur, som den svenska). Solstrålarna klöser sig igenom hudlager och man känner sig avdunsta, kanske därför som luftfuktigheten är så hög här i tropikerna - svett från Havannas tjocka västerländska turister?
Bussen jag åker med till skolan kallas "guagua de fantasma", spökbuss, eftersom den ibland dyker upp från intet men för det mest inte alls. Jag får mycket läst i skuggan vid busshållplatsen. Just nu förklarar Naomi Klein i "Chockdoktrinen" hur nyliberala marknadsreformer genomförs odemokratiskt i skuggan av omvälvande katastrofer medan jag andas in okatalyserade avgaser från 50 år gamla bilar.
Att bilarna fortfarande rullar verkar ju lika kryptiskt som resten av landets funktion. De gjordes under en tid då biltillverkarna fortfarande inte hade insett att man tjänar mer pengar på dåliga bilar än på bra, säger de här. Ingen större kärlek för imperialistiska marknadskrafter på den här ön och med tanke på dess brokiga historia med Usa är det inte så konstigt.
Just nu är landets största exportvara, föutom socker, rom och cigarrer humant kapital. Läkare och lärare. 30 000 läkare (det är jättemånga) befinner sig utomlands, i norra kanadas obygd där ingen kanadensisk läkare till bo, i Venzuela där de jobbar i utbyte mot olja och det berättades även att det skissades ett likande avtal med Sverige under Palmes tid (han var visst stor vän av Kuba, det finns en skola döpt efter honom här som han själv invigde).
Sen är det ju utbytet med Sovietunionen som fortfarande syns överallt i stan. Jag har aldrig sett så många Lador förrut. Och jag har aldrig förr sett en Lada ägd av en cool kille i 20-årsåldern. Med nya feta rims och stereo som spyr Reggaeton.
Jag har ytterligare drygt en vecka kvar innan skolan börjar så min jättesemester går sin gilla gång. Jag planerer fler strandbesök och att avverka film och litteratur.
Värmen, Hettan, den är av ett särskilt slag. Solen är så brutal att det känns som att huden kokar vid kontakt, det är en väldigt fysisk upplevelse. Inte blir jag solbränd heller för jag vågar inte sola (det är förstås ingen solarkultur, som den svenska). Solstrålarna klöser sig igenom hudlager och man känner sig avdunsta, kanske därför som luftfuktigheten är så hög här i tropikerna - svett från Havannas tjocka västerländska turister?
Bussen jag åker med till skolan kallas "guagua de fantasma", spökbuss, eftersom den ibland dyker upp från intet men för det mest inte alls. Jag får mycket läst i skuggan vid busshållplatsen. Just nu förklarar Naomi Klein i "Chockdoktrinen" hur nyliberala marknadsreformer genomförs odemokratiskt i skuggan av omvälvande katastrofer medan jag andas in okatalyserade avgaser från 50 år gamla bilar.
Att bilarna fortfarande rullar verkar ju lika kryptiskt som resten av landets funktion. De gjordes under en tid då biltillverkarna fortfarande inte hade insett att man tjänar mer pengar på dåliga bilar än på bra, säger de här. Ingen större kärlek för imperialistiska marknadskrafter på den här ön och med tanke på dess brokiga historia med Usa är det inte så konstigt.
Just nu är landets största exportvara, föutom socker, rom och cigarrer humant kapital. Läkare och lärare. 30 000 läkare (det är jättemånga) befinner sig utomlands, i norra kanadas obygd där ingen kanadensisk läkare till bo, i Venzuela där de jobbar i utbyte mot olja och det berättades även att det skissades ett likande avtal med Sverige under Palmes tid (han var visst stor vän av Kuba, det finns en skola döpt efter honom här som han själv invigde).
Sen är det ju utbytet med Sovietunionen som fortfarande syns överallt i stan. Jag har aldrig sett så många Lador förrut. Och jag har aldrig förr sett en Lada ägd av en cool kille i 20-årsåldern. Med nya feta rims och stereo som spyr Reggaeton.
Jag har ytterligare drygt en vecka kvar innan skolan börjar så min jättesemester går sin gilla gång. Jag planerer fler strandbesök och att avverka film och litteratur.
Tuesday, February 3, 2009
Storm
Det blåste upp rätt bra häromdagen så jag tog kameran och gick ner till Malecón, skyddsväggen som löper utmed havet och som ska hindra bilarnas fötter att bli våta. Ingen av bilderna motsvarar riktigt känslan av att stå där och se vattnet skjuta upp fyra-fem meter i luften med ett dån.
Monday, February 2, 2009
Två veckor in
Var på stranden häromdagen, och inte bara för att jag beordrades från denna bloggs kommentarer :) Vattnet var salt, kanske 20 grader, extremt skönt. Jag flöt som ett fallet träd, uppburen av salt, orörlig men jag blev snart paraniod av solen intensiva stirrande. Till lunch efter badandet åt jag ett par "tamales", majsmjölsprodukt inrullad i palmblad. Mums.
Jag slarvade bort mitt visakort så snart kommer jag dö av svält. Jag har inte längre råd att köpa vatten på flaska så idag ska jag ge mig på att dricka kranvatten, Gud bevare mig väl. Annars fortsätter min semester. Ingen skola, ingenting. Så vad gör jag? Om detta handlar dagens inlägg.
Filmer jag stängde av:
Appaloosa.720p.Bluray.x264-SEPTiC -- vilken smörja. Herregud, kanske borde ha gissat att Ed Harris har dålig smak efter "The Abyss" och "The Rock" men hejkomochhjälpmig vad värdelöst det här är.
Dåliga filmer:
Gran Torino 2008 DVDSCR Xvid AC3-FLAWL3SS.avi -- efter Million Dollar Baby, WWII-filmerna Flags of our Father (usch) och Letter from Iwo Jima (meh) borde jag lägga ner Clintan. Nu kanske jag har lärt mig.
In.Bruges.REPACK.720p.BluRay.x264-iNFAMOUS -- axelryckning. Känns som hela filmen bygger på Colin Farrells markerade ögonbryn.
Ok filmer:
Wendy.and.Lucy.LIMITED.DVDSCR.XviD-SAPHiRE -- minimalistisk indie. per definition bara ok.
Bra filmer:
Trainspotting.1996.720p.BluRay.x264-SiNNERS (andra gången) -- ett av få bra exempel på väl genomförd voiceover. Annars rätt överskattad.
The.French.Connection.1971.720p.BluRay.x264-SiNNERS -- av William Friedkin, killen som regisserade Exorsisten. Lyckligtvis förvånadsvärt befriad från 70-talets annars extremt dryga klipping, den har för det mesta driv i storyn. Konventionell men väl genomförd.
Jesus Camp -- Dokumentär om läskiga evanjelikala. Harry Potter är religiöst förkastlig etc etc. Ännu en film om förtryck under täckmanteln "etablerad religion".
Väldigt bra filmer:
Wodaabe1.avi -- En Werner Herzhog-film, handlar om en nomadstam i södra Sahara där killarna klär upp sig och sminkar sig för att förföra brudarna (som fåglar, rakt av). Ganska lite Herzhog-feeling (tyvärr) men ruskigt bra film.
Transamerica[2005]DvDrip[Eng]-FXG -- Skön indie-feeling.
Hell.House.XviD.MP3.HongBearr.avi --Â den som vill veta allt om de evanjelikala kristna i usa bör se denna i kombination med Jesus Camp.
Billy the Kid (2007) -- Pseudo-dokumentär, svårt att släppa tanken på att något är fejk. I slutändan en sjukt bra beskrivning av högstadietiden (den som vi hatar mest).
Che.Part.One.DVDSCR.XviD-DEViSE -- Rätt relevant för mig här. Hade varit bra ändå. Guillermo del Toro _är_ Che Guevarra.
Der Untergang - Downfall (2004) [German][English Subs]-MrLore -- Hitlers sista dagar. Obehaglig metamorfos/rollprestation av tysken (österikaren?) som spelar Hitler. Krig-är-vansinne-film nr. 375.
Don's Plum (R.D. Robb) -- Tidig Leo DiCaprio och Tobey McGuire-rulle. Extremt indie. Högkontrastsvartvitt foto, första 10 minuterna är 5/5, resten är 3-4/5.
Extremt bra filmer:
Under Woodabee-filmen vek jag mig av skratt flera gånger, skönaste afrikanske nomadstammen någonsin.
Dessutom såg jag Maggie vaknar på balkongen, gjord av mina före detta klasskamrater på dokumentärfilmskolan som nyligen tog hem en guldbagge för bästa dokumentär. Uppenbarligen befinner jag mig i en jävsituation men jag måste verkligen rekommendera denna film - den går visst på stv just som jag skriver detta. Missade ni den måste ni verkligen kolla repris. Läs mer här. Mycket bra film, träffsäker om de mindre polerade aspekterna av det svenska samhället.
Tv:
The Wire, s01 -- extremt bra. Bli inte avskräckta av första avsnittet.
Louis Theroux (Thai brides, India enlightenment, Self-fulfillment, Whites) -- extremt bra. Nu har jag sett alla Weird Weekends :(
BBC - The Century of the Self (Adam Curtis) -- fyra avsnitt á en timme styck. Problematiserar reklam, public relations och en analys av människan natur grundad i freudianism. Så sjukt väl ihopsatt. Hur hade du gjort fyra timmar på det ämnet? Tänkte väl det.
Övrigt:
3500 stripar av Kalle och Hobbe (Calvin and Hobbes, döpta efter John Calvin, förgrundsfigur till protestantisk frikyrkoteologi och Thomas Hobbes, upphovsmakere till citatet "Life is short, brutish and ugly.") Som sämst -- roligt. Som bäst -- klockrent utryck för den mänskliga situationen, estetikens förhållande till människan och kommersialismens förtryck.
Ian McEwans "On Chesil Beach" -- Rekommenderas till alla.
Yann Martels "Life of Pi" -- kommer snart göras till film av fransmannen som gjorde Amelie från Monmartre, Delicatessen och Les Enfant de Ciudad Perdeu. Rätt bra bok, lite för 'sprituell' för min smak men inte för mycket (inte som Pablo Coelos odrägliga kioskvältare).
Läser, samtidigt:
William S. Burroughs "Junky"
Peter Fröberg Idlings "Pol Pots leende"
Naomi Kleins "Chockdoktrinen"
Jan Cederquists "Slumen är ingen tillfällighet"
På kö står:
Margaret Atwoods "Bodily Harm"
Isabel Allendes "Daughter of Fortune" (om jag orkar, efter att ha sett Colin Nutleys "Andarnas Hus", baserad på Allenes bok, vilken snoozefest den var).
Så det beskriver den kultur jag har hunnit konsumera. Det jag har kvar att se är följande:
Arabian Nights (Pasolini)
Bad Boy Bubby (Rolf de Heer)
Cache.2005.720p.BluRay.x264-CiNEFiLE
Darwins Nightmare
Das.Boot.1981.THEATRICAL.720p.HDTV.x264-CtrlHD
David_Lynch-Industrial_Symphony_No1
Einstein's Brain
Farväl Falkenberg (Jesper Ganslandt)
Freaks (Ted Browning, 1932)
George Washington (David Gordon Green, 2000)
Hearts.of.Darkness.1991.DVDRip.XviD-MakingOff.Org
Herz aus Glas (Werner Herzog)
Mondo Cane (Jacopetti)
Rädsla urholkar själen (Fassbinder)
Satyricon (Fellini,1969)
Shortbus (John Cameron Mitchell)
Shotgun.Stories.2007 ahashare.com by Garfield
Takeshi Kitano - Hana-bi AKA Fireworks (1997)
The Unbearable Lightness of Being
The.Battle.Of.Algiers.1966.DVDRip.XviD-DEViSE
Titicut follies - Frederick Wiseman (1967).avi
Werner Herzog - Ballad of the little soldier
Werner Herzog - Echoes of a sombre empire
Werner Herzog - Gesualdo, Death for Five Voices
Wings of hope (Werner Herzog)
Jag slarvade bort mitt visakort så snart kommer jag dö av svält. Jag har inte längre råd att köpa vatten på flaska så idag ska jag ge mig på att dricka kranvatten, Gud bevare mig väl. Annars fortsätter min semester. Ingen skola, ingenting. Så vad gör jag? Om detta handlar dagens inlägg.
Filmer jag stängde av:
Appaloosa.720p.Bluray.x264-SEPTiC -- vilken smörja. Herregud, kanske borde ha gissat att Ed Harris har dålig smak efter "The Abyss" och "The Rock" men hejkomochhjälpmig vad värdelöst det här är.
Dåliga filmer:
Gran Torino 2008 DVDSCR Xvid AC3-FLAWL3SS.avi -- efter Million Dollar Baby, WWII-filmerna Flags of our Father (usch) och Letter from Iwo Jima (meh) borde jag lägga ner Clintan. Nu kanske jag har lärt mig.
In.Bruges.REPACK.720p.BluRay.x264-iNFAMOUS -- axelryckning. Känns som hela filmen bygger på Colin Farrells markerade ögonbryn.
Ok filmer:
Wendy.and.Lucy.LIMITED.DVDSCR.XviD-SAPHiRE -- minimalistisk indie. per definition bara ok.
Bra filmer:
Trainspotting.1996.720p.BluRay.x264-SiNNERS (andra gången) -- ett av få bra exempel på väl genomförd voiceover. Annars rätt överskattad.
The.French.Connection.1971.720p.BluRay.x264-SiNNERS -- av William Friedkin, killen som regisserade Exorsisten. Lyckligtvis förvånadsvärt befriad från 70-talets annars extremt dryga klipping, den har för det mesta driv i storyn. Konventionell men väl genomförd.
Jesus Camp -- Dokumentär om läskiga evanjelikala. Harry Potter är religiöst förkastlig etc etc. Ännu en film om förtryck under täckmanteln "etablerad religion".
Väldigt bra filmer:
Wodaabe1.avi -- En Werner Herzhog-film, handlar om en nomadstam i södra Sahara där killarna klär upp sig och sminkar sig för att förföra brudarna (som fåglar, rakt av). Ganska lite Herzhog-feeling (tyvärr) men ruskigt bra film.
Transamerica[2005]DvDrip[Eng]-FXG -- Skön indie-feeling.
Hell.House.XviD.MP3.HongBearr.avi --Â den som vill veta allt om de evanjelikala kristna i usa bör se denna i kombination med Jesus Camp.
Billy the Kid (2007) -- Pseudo-dokumentär, svårt att släppa tanken på att något är fejk. I slutändan en sjukt bra beskrivning av högstadietiden (den som vi hatar mest).
Che.Part.One.DVDSCR.XviD-DEViSE -- Rätt relevant för mig här. Hade varit bra ändå. Guillermo del Toro _är_ Che Guevarra.
Der Untergang - Downfall (2004) [German][English Subs]-MrLore -- Hitlers sista dagar. Obehaglig metamorfos/rollprestation av tysken (österikaren?) som spelar Hitler. Krig-är-vansinne-film nr. 375.
Don's Plum (R.D. Robb) -- Tidig Leo DiCaprio och Tobey McGuire-rulle. Extremt indie. Högkontrastsvartvitt foto, första 10 minuterna är 5/5, resten är 3-4/5.
Extremt bra filmer:
Under Woodabee-filmen vek jag mig av skratt flera gånger, skönaste afrikanske nomadstammen någonsin.
Dessutom såg jag Maggie vaknar på balkongen, gjord av mina före detta klasskamrater på dokumentärfilmskolan som nyligen tog hem en guldbagge för bästa dokumentär. Uppenbarligen befinner jag mig i en jävsituation men jag måste verkligen rekommendera denna film - den går visst på stv just som jag skriver detta. Missade ni den måste ni verkligen kolla repris. Läs mer här. Mycket bra film, träffsäker om de mindre polerade aspekterna av det svenska samhället.
Tv:
The Wire, s01 -- extremt bra. Bli inte avskräckta av första avsnittet.
Louis Theroux (Thai brides, India enlightenment, Self-fulfillment, Whites) -- extremt bra. Nu har jag sett alla Weird Weekends :(
BBC - The Century of the Self (Adam Curtis) -- fyra avsnitt á en timme styck. Problematiserar reklam, public relations och en analys av människan natur grundad i freudianism. Så sjukt väl ihopsatt. Hur hade du gjort fyra timmar på det ämnet? Tänkte väl det.
Övrigt:
3500 stripar av Kalle och Hobbe (Calvin and Hobbes, döpta efter John Calvin, förgrundsfigur till protestantisk frikyrkoteologi och Thomas Hobbes, upphovsmakere till citatet "Life is short, brutish and ugly.") Som sämst -- roligt. Som bäst -- klockrent utryck för den mänskliga situationen, estetikens förhållande till människan och kommersialismens förtryck.
Ian McEwans "On Chesil Beach" -- Rekommenderas till alla.
Yann Martels "Life of Pi" -- kommer snart göras till film av fransmannen som gjorde Amelie från Monmartre, Delicatessen och Les Enfant de Ciudad Perdeu. Rätt bra bok, lite för 'sprituell' för min smak men inte för mycket (inte som Pablo Coelos odrägliga kioskvältare).
Läser, samtidigt:
William S. Burroughs "Junky"
Peter Fröberg Idlings "Pol Pots leende"
Naomi Kleins "Chockdoktrinen"
Jan Cederquists "Slumen är ingen tillfällighet"
På kö står:
Margaret Atwoods "Bodily Harm"
Isabel Allendes "Daughter of Fortune" (om jag orkar, efter att ha sett Colin Nutleys "Andarnas Hus", baserad på Allenes bok, vilken snoozefest den var).
Så det beskriver den kultur jag har hunnit konsumera. Det jag har kvar att se är följande:
Arabian Nights (Pasolini)
Bad Boy Bubby (Rolf de Heer)
Cache.2005.720p.BluRay.x264-CiNEFiLE
Darwins Nightmare
Das.Boot.1981.THEATRICAL.720p.HDTV.x264-CtrlHD
David_Lynch-Industrial_Symphony_No1
Einstein's Brain
Farväl Falkenberg (Jesper Ganslandt)
Freaks (Ted Browning, 1932)
George Washington (David Gordon Green, 2000)
Hearts.of.Darkness.1991.DVDRip.XviD-MakingOff.Org
Herz aus Glas (Werner Herzog)
Mondo Cane (Jacopetti)
Rädsla urholkar själen (Fassbinder)
Satyricon (Fellini,1969)
Shortbus (John Cameron Mitchell)
Shotgun.Stories.2007 ahashare.com by Garfield
Takeshi Kitano - Hana-bi AKA Fireworks (1997)
The Unbearable Lightness of Being
The.Battle.Of.Algiers.1966.DVDRip.XviD-DEViSE
Titicut follies - Frederick Wiseman (1967).avi
Werner Herzog - Ballad of the little soldier
Werner Herzog - Echoes of a sombre empire
Werner Herzog - Gesualdo, Death for Five Voices
Wings of hope (Werner Herzog)
Wednesday, January 28, 2009
Inledning
Just nu sitter jag i baren på Hotel Meliá Cohiba i Havanna. För denna fantastiska modembaserade uppkoppling betalar jag 120 spänn för två timmar.
Som ni märker är detta en början på en blogg. Bloggen har bara ett inlägg. Det kan bli fler men håll för guds skull inte andan. Ambitioner är bra och jag behöver något att fylla ut tiden med (gör slut på mina filmer med ett oroväckande tempo).
Detta är jag just nu:
Det var inte meningen att se så ledsen ut. Jag är ganska glad (det är upprymmande att få sitta med internet för första gången på 9 dagar). Jag ser havet härifrån, det håller på att skymma. Palmerna utanför fönstret svajar i vinden, jag hade troligen hört prasslet ifall jag inte lyssnade på musik.
Jag ska berätta mer om Havanna framöver. Det är lite krävande att ladda upp bilder i fyra kb/s men jag ska ta mig i kragen.
Man når mig på hemtelefonen på 53-7 833-6281 efter kl. 18 varje dag. Den som svarar kan garanterat ingen engelska, försök med:
"Se encuentra Johan?", vilket betyder "hittar Johan sig?".
Bra fråga.
Subscribe to:
Posts (Atom)